Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på många sätt. Trots att bägge grupperna till exempel inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har existerat på jorden i ungefär 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har även en kort stjälk och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan gro över stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt avlägsna mossa. Man bör dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med stor varsamhet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta undan mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet tillbaka. Stundvis kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten åter spira samt fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i uppemot samtliga fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust och torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder helt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan avge ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och får sin näring när vätska sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar väldigt lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i till exempel mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Mer tips: På den här sajten

Som man kan märka av så är påväxt samt lavar egentligen inte särskilt lika varandra, trots att de i somliga fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.