Mossor och lavar – två enormt lika växter

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är oerhört lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska olika förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns runt tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Vill ni veta detaljer Klicka Här

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan nyttjas inom flera områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. En del lavar kan man med stor fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man endast vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga samt fukt. De växer främst på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det innebär att mossa då och då gillar att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som ständigt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och då vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket gör att takpannorna spricker. Det är därför viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas ta bort det för hand, inte använda bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är då och då även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans herravälde på att det är bristfällig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara oerhört vacker med tanke på att det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte endast odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara oerhört användbara! Vill man ha undan dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.